Bakgrund vänster Bakgrund höger
Meny

Reseberättelse och lite fakta om Moldavien

Om Moldavien – lite fakta
Moldavien är ett av Europas fattigaste länder. Det ligger mellan Rumänien och Ukraina och saknar kustremsa vid Svarta havet i öster. Landet begränsas i väster av floden Prut och i öster av Dnestr. På andra sidan Dnestrfloden ligger utbrytarrepubliken Transnistrien, som utropade sin självständighet från Moldavien 1990.

Den ortodoxa kyrkan har en stark ställning. 9 av 10 är ortodoxt kristna. Den armenisk-apostoliska kyrkan liksom baptister, pingstvänner och sjundedagsadventister finns represen-terade samt en liten judisk och muslimsk minoritet. Enligt författningen råder religionsfrihet – men man får inte föra ett kränkande missionerande. Den ortodoxa kyrkan har en stark ställning men diskriminering råder gentemot andra religiösa samfund.

Tortyr och misshandel förekommer fortfarande inom rättsväsendet, särskilt i Transnistrien. Moldavien avskaffade dödsstraffet 2006 men i Transnistrien är det formellt kvar. Det finns stora samhällsklyftor i båda länderna. Folket i städerna har det bättre ställt än på landsbygden. Främst stora familjer, ensamstående kvinnor, personer med funktionsnedsättning, pensionärer, arbetslösa och romer har det sämst.

Våld i hemmet p g a alkoholmissbruk har lett till att kvinnor lämnat sina män, får skyddat boende av kyrkan eller tvingas till prostitution (som är straffbart, däremot är inte sexköp straffbart såsom i Sverige). Många lämnar landet i hopp om arbete vilket ger upphov till bl a
trafficking. Många gamla och barn lämnas utan försörjning och tar sin tillflykt till kyrkans arbete. En lag mot våld i hemmet kom till 2010 men den har inte medfört någon större förändring i praktiken.

Kvaliteten på barnhem är låg och många skolor är otillräckligt finansierade. Detta problem är större i Transnistrien. Barn med romskt ursprung och barn med handikapp eller från religiösa minoriteter diskrimineras. Officiellt utgör personer med funktionshinder 5 % av befolk-ningen. Dessa har det generellt sämre.

Om resan
Svenska kyrkans internationella arbete samarbetar med Moldovan Christian Aid, som inom ramen för ett paraply-projekt gällande just våld i hemmet (projekt P76) utbildar, sammanför och ger ekonomiska bidrag till lokala kyrkor och organisationer som arbetar för att motverka våldet och stödja de utsatta. Den 3-8 oktober 2013 anordnade FIMOD (Föreningen för internationell mission och diakoni i Stockholms stift) en resa
till Moldavien för att internationella ombud från församlingar i Stockholms stift skulle kunna få inblick i några av dessa projekt. En grupp på 17 personer som representerade 11 församlingar i stiftet (Nacka, Botkyrka, Järfälla, Flemingsberg, Enskede-Årsta, Västerhaninge-Muskö, Hägersten, Sollentuna, Farsta, Hedvig-Eleonora och Vallentuna) reste iväg tillsammans.

Om fokus för de projekt som Svenska kyrkan stöttar i Moldavien

Kort om människohandel:
Moldavien är ett land som är hårt drabbat av människohandelns grymheter. Den främsta anledningen till människohandelns etablering i Moldavien är den utbredda fattigdomen i landet. Många har det så svårt ekonomiskt att de är beredda att ta vilket arbete som helst, oavsett om de är medvetna om riskerna eller inte. En siffra som nämns är 300-350 offer för människohandel per år, men i denna uppskattning finns ett stort mörkertal.

Många vill inte erkänna sig själva som ”offer”, särskilt inte män, och många är så svårt traumatiserade av upplevelserna att det är för svårt att söka hjälp. De mest vanligt förekommande länder för människohan-del ifrån Moldavien är idag Ryssland och Ukraina. Tidigare har centret noterat att det växlat bl a ifrån Balkan, Israel och Turkiet. I Sverige före-kommer det att människor förts hit ifrån Moldavien.

Ett förebyggande arbete för att medvetandegöra människor om vilka rättigheter som finns för arbetstagare i utlandet samt vilka risker som finns vid arbete utomlands bedrivs av den moldaviska staten och olika ideella organisationer.

För att stoppa människohandel måste förebyggande arbete ske i riskgrupper bland både barn och vuxna. Följande grupper löper större risk att utsättas för människohandel:
- ensamstående mödrar
- föräldralösa barn (ett stort problem i Moldavien är migration på grund av arbete, barnen lämnas helt enkelt kvar i Moldavien medan föräldrarna åker utomlands för att tjäna pengar)
- funktionshindrade
- ensamma pensionärer
- kvinnor i våldsamma relationer
Det finns ett stort samband (mer än 50%) mellan att bli utnyttjad som barn och bli offer för människohandel.

Kort om våld i hemmet
Att motverka våld i hemmet och att stötta offer för våld i hemmet är också fokus för de projekt som Svenska kyrkan stöttar i Moldavien. Det finns kopplingar mellan de två fokusgrupperna; så många som 40% av kvinnorna i Moldavien har utsatts för våld i hemmet och 80% av dem som blir offer för människohandel har tidigare utsatts för våld.

Barn som lever under svåra förhållanden i sina familjer eller på gatan faller lättast offer för människohandlare och tvingas till tiggeri eller sexuella tjänster. Tidiga insatser för att hjälpa dessa kvinnor och barn är alltså mycket viktiga.

Reserapport

Torsdag 3/10 2013
Avresan går smidigt, vi reser med Air Baltic till Riga där vi byter flyg till Chisinau, huvudstaden i Moldavien. Totalt en resa på fem timmar, inklusive kort väntan i Riga. Inga förseningar, trevlig personal och allt bagage framme. Vi är nöjda. Väl på plats möts vi av Per Söderberg som jobbar på stiftskansliet med internationellt arbete. Han har slutit upp med Daniela och Artur ifrån Moldovan Christian Aid, som ska fungera som tolkar och ciceroner under resan.

Vi inleder vårt besök i Moldavien med en fyra timmars resa norrut, till staden Drochia. När vi är framme är det kolmörkt ute, inga gatlyktor lyser upp vår väg och väldigt få hus har lampor tända. Vi informeras om att el är något man hushåller med i landet, i likhet med underhåll av vägar – något som våra bakdelar blir varse om när vi kliver av bussen.

Vi möts av fader Pavel som tillsammans med två medarbetare ifrån den lokala församlingen har ordnat med middag åt oss. Vi äter synnerligen gott och mycket, en upplevelse om förstärker intrycket av att gäster är efterlängtade i regionen. När det är dags att göra kväll och åka till hotellet får vi veta att hälften av våra bokade rum har sålts till andra gäster – nämligen till en grupp tyskar som varit beredda att betala mer. Halva gruppen får logi i en stad 45 minuters resväg ifrån Drochia, en lösning som ingen har ork att bestrida. Vi informeras om att ett tyskt företag köpt upp en fabrik som framställer socker i Drochia, vi inser då varför relationerna med tyska grupper kan vara viktigare att vårda än de svenska.

Fredag 4/10 2013
Dagen börjar med rejäl frukost och därefter ett besök i en skola som får stöd ifrån olika kristna organisationer bl.a. Svenska kyrkan. Skolan ligger i vad som beskrivs som en ”typisk moldavisk by”. Vi mottas redan på trappan med rosor och ett stort bröd att bryta ett stycke av och doppa i salt och äta - en moldavisk gemensamhetssymbol som vi alla tar del av. Rektorn hälsar välkommen i klassrummet och berättar om skolan och villkoren för att bedriva undervisning i byn. Vi får veta att lärarna har mycket låga löner, ca €150:-/mån. De behöver dessutom själva mer utbildning. Skolan hade tidigare drygt 600 elever, men i dag är de endast 200 elever - p.g.a. emigrationen. Moldavien har en hög negativ befolkningstillväxt, många arbetsföra vuxna lämnar landet på grund av arbetsbrist och svåra levnadsvillkor. Skolan är känd för att vara mycket bra och stöds även av lokala organisationer i mindre skala.

Elever i olika åldrar har samlats i klassrummet tillsammans med några föräldrar och präster, vilka också behöver utbildning i samhällskunskap då de är samhällsbärare. Skolan vill se till att kyrka, polis och lokala politiker samarbetar och undervisar i samhällskunskap eller livskunskap, bl.a. om konsekvenserna av våld i hemmen och mobbing. I ca 3 timmar tar vi del av föredragsliknande undervisning som våra kontakter ifrån St Georgs församling håller i för intensivt lyssnande elever. Eleverna visar prov på uthållighet och engagemang. Samtliga i resegruppen frös i det kalla klassrummet.

Efter lunch står ett besök i Drochias katedral på agendan. Fader Pavel visar runt och berättar om det sociala arbete som bedrivs i församlingen. Till församlingen hör ”St Georges Fraternity”, vilket är en brödraskapsgrupp som hjälper befolkningen socialt med matpaket, kultur och undervisning. Tillhörande ungdomar får ta ansvar genom att hjälpa till att färdigställa och distribuera matpaket bl.a.

Vi ställer om efter besöket i katedralen och hoppar återigen in i vår trogna minibuss för en kortare resa till ett dagcenter som heter Calauza day care centre. På dagcentret vistas barn med olika funktionshinder, några medfödda och andra efter tillfogade skador på grund av våldsamma hemförhållanden. Centret tar emot barn med alla slags funktionshinder, såväl fysiska som psykiska. Det stöds av flera organisationer, bl.a. SIDA och Svenska kyrkan.

Vi visas runt i lokaler som är mycket inbjudande, trevliga färger och anpassade för barn att leka och pyssla i. På nedre våningen finns kontor och ett kök, där några äldre flickor visar exempel på matlagningslektionerna som hålls på centret. Funktionshindrade utgör en riskgrupp när det kommer till människohandel. Socialförsäkringssystemet är närmast obefintligt för dem, vilket gör att de upplevs vara till belastning för familjen. De kan antingen säljas till människohandlare eller själva välja att ”arbeta” under tvivelaktiga förhållanden, bara för att klara sitt uppehälle. Det är därför särskilt viktigt för flickorna att lära sig hur man sköter ett hushåll, då det ökar deras möjligheter att klara sig på egen hand när de blir vuxna och ökar möjligheten till anställning.

Efter besöket på Calauza återvänder vi till huvudstaden, en lång och skumpig resa i mörkret.    

Lördag 5/10 2013
Vi besöker Suruceni convent, ett kloster en knapp halvtimme utanför Chisinau .Klostret och de omkringliggande byggnaderna har renoverats bl.a. med hjälp av våra söndagskollekter.

I klostrets skola tar man emot 25 flickor för studier under 4 år. De kommer från utsatta miljöer i såväl Moldavien som utlandet. I undervisningen ingår bl.a. teologi, pedagogik, musik m.m. 40-48 h/vecka. De kan sedan få arbete som diakoner i den ortodoxa kyrkan, körledare, socialarbetare och inom administration. Utbildningen ger behörighet till högre studier.

Klostret tar även emot kvinnor och barn som flytt ifrån våldamma hemmiljöer. De får t.ex. små jordlotter, där de kan odla grönsaker m.m. Avkastningen ger små inkomster. De kan också hjälpa till med sysslor, som de får betalt för på klostret. På sommaren ordnas läger för barnen tillsammans med lärarna. När det behövs ordnas kontakter mellan de lokala myndigheterna och klostrets representanter.

En viktig verksamhet vid klostret är även dess funktion som hospice och tillfälligt boende för äldre. Särskilt på vintern är det många som kommer och bor på klostret då de inte har råd med uppvärmning av sina egna hem. På våren återvänder sedan de flesta till sina hembyar och har då ofta kunnat spara lite pengar under klostervistelsen.

Ett mycket vanligt problem i Moldavien är bristen på försörjningsmöjligheter. En i familjen reser utomlands för att få jobb. Barnen lämnas kvar med mormor eller annan släkting. Här stöder klostret med skola och hjälp till försörjning. Migrationen ställer stora krav på undervisningen överlag. Om familjerna flyttar till större byar i hopp om jobb, utarmas de mindre byarna och skolor, sjukhus och bibliotek läggs ned. Här är alltså Svenska kyrkans bidrag till bl.a. klostret mycket viktiga.

På eftermiddagen delas gruppen och vi gör ett besök på ett särskilt boende för unga tjejer som drivs av organisationen Lumina Rasaretului Baptist NGO i Chisinau, alltså i regi av en baptistförsamling men med medel ifrån Moldovan Christian Aid och därmed även ifrån Svenska kyrkan. Principen för verksamheten är att genom lokala myndigheter på landsbygden hitta flickor i riskzonen att utsättas för trafficking och erbjuda dem ett säkert boende och möjlighet till utbildning. Den främsta målgruppen var flickor från fattiga familjer med föräldrarna utomlands.

Boendet utgjordes av en stor villa som organisationen fått hyra av en privatperson i en av Chisinaus förorter. Inackorderingen sker i samarbete med flickornas föräldrar eller vårdnadshavare, en av de anställda berättade att en mamma hade varit på inspektion bara ett par veckor innan. Verksamhetens mål är att arbeta preventivt och se till att undanröja incitamenten för trafficking istället för att behandla dess konsekvenser. Moldaviens numera hårda anti-traffickinglagar har gjort arbetet än viktigare att erbjuda alternativ för fattiga människor då det blivit vanligt med (svikna)löften snarare än kidnappning och tvång. Det faktum att det alltid finns minst en tjänstgörande personal dygnet runt visar dock på att risken för det senare inte helt försvunnit. Tjejerna går i skolan på dagarna och turas om att sköta hushållet om kvällarna. De åker på läger genom organisationen och gör besök i sina hembyar när de är lediga.

Söndag 6/10 2013
Efter nattens jordbävning vaknar några av oss lite tröttare än vanligt, andra som Ninna och Jemima har sovit sött genom hela nattvilan.
Dagens besök är i en luthersk församling i staden Kamenka, som ligger i utbrytarrepubliken Transnistrien. Vi reser ett avstånd som skulle ta ca 1,5 timmar i Sverige men som i Moldavien och Transnistrien blir lite mer än 4 timmar, men då ska det sägas att gränsövergången tar 2 timmar.  Församlingen är liten, består av 25 personer och mestadels äldre. Vi visas runt och avslutar besöket med en gemensam lunch tillsammans med församlingsmedlemmarna.

Det är svårt att tillhöra en luthersk församling i det ortodoxa Transnistrien, i resegruppen funderar vi över (de få) barnens möjligheter till att känna sig inkluderade i ett församlingsliv. Hur blir det med konfirmation t.ex.?

Måndag 7/10 2013
Idag gör vi studiebesök i två olika center som vardera fokuserar på de två områdena våld i hemmet och människohandel. På förmiddagen åker vi  en kort väg med taxi till ”Casa Marioarei” eller Marias hus som en fri översättning skulle lyda. Bakom namnet finns ett center för våldsdrabbade kvinnor och barn, beläget centralt i Chisinau. Välkomstkommittén består av personal på centret med föreståndaren Elena Burca i spetsen. Hon har tidigare suttit i såväl sovjetiskt som moldaviskt parlament och haft flera höga positioner. Hon brinner för kvinnofrågor och verkar idag inom ”Association against violence” som driver Casa Marioarei.

På bottenvåningen finns all administration samlad: kontor, konferensrum, väntrum, matsal och på övervåningen finns inackordering och allrum. Centret har totalt kapacitet för 25 personer i 11 rum. Det finns ingen annan verksamhet i Chisinau som erbjuder hjälp till enbart våldsdrabbade kvinnor och barn, såsom Casa Marioarei gör. Hittills uppskattar Elena att centret har hjälpt mer än 10 000 kvinnor.

Centret erbjuder både boende för kvinnor och barn som drabbats av våld i hemmet samt daglig verksamhet för samma målgrupp.
Under tiden kvinnorna bor i centret får de det nödvändigaste i matväg, budgeten ger inte utrymme för mer. Kvinnorna ansvarar under vistelsen för sin egen matlagning, ekonomi och hushållning.

Kvinnorna erbjuds psykologisk hjälp för sig själva och barnen t.ex. samtal, traumabearbetning genom lek och konstnärliga uttryck m.m. Även juridisk hjälp med t.ex. polisanmälan, skilsmässa och besöksförbud är viktiga delar av arbetet i centret. Centret fokuserar även på utbildning av olika samhällsaktörer, bl.a. för präster inom den ortodoxa kyrkan. Ett hinder i arbetet med att hjälpa våldsdrabbade kvinnor kan ibland vara kyrkans normer kring äktenskap. Kvinnor blir ibland uppmuntrade av präster att återvända till en man som utövar våld, något som centrets utbildning problematiserar. Utbildning ges även till kommunala aktörer.
Personalen önskar även utvidga utbildningsarbetet till att gälla även barn i skolålder. Ett pilotprojekt har gjorts med 12-åringar om värderingar kring kön och könsroller, något som personalen uttrycker önskan om att fortsätta då det redan finns etablerade värderingar om hur kön uppfattas och värderas i målgruppen. Vi får se oss om i lokalerna, som är väldigt fina med tanke på att byggnaden rustats och färdigställts enbart av frivilliga. När vi avslutar besöket är det med en känsla av tillförsikt och tilltro till det goda arbete som personalen gör med mycket små medel.

Eftermiddagens besök går till ett center där människor som blivit offer för trafficking får möjlighet till rehabilitering. Centret är delvis statligt finanserat och emottar 30 lei per person och dag (motsvarar ca 15 kronor), vilket får konsekvensen att många av de svåraste fallen remitteras hit.
Vi tas emot av en föreståndare vid namn Lilia som jobbar i centret som psykolog.

Hon berättar att centret varit öppet i 13 år, hon har jobbat i verksamheten lika länge, och fokuserar på tre målgrupper; offer för människohandel (tiggeri, sexuella tjänster, olaglig arbetskraft, organhandel), offer för våld i hemmet och barn som utsatts för incest och sexuella övergrepp

I centret finns därför separat boende för kvinnor och män, ett annex enbart för barn utsatta för övergrepp är i planeringsstadiet.

Den hjälp som erbjuds i centret är sjukvård (många är i akut behov av läkarvård och medicinering, för såväl fysiska som psykiska men), juridisk hjälp för den som önskar, psykologisk hjälp, krishantering, social hjälp (kläder, uppehälle, nytt arbete, hjälp att hitta ny bostad m.m.), skolgång, rehabilitering ifrån missbruk, kontakt med familj, t.ex. besöka sina barn i hembyn, daglig verksamhet s.k. ”occupational therapy”/arbetsterapi, t.ex. gruppsamtal utifrån filmvisning, sömnad m.m. och samtal/rehabilitering för förövarna i våldsamma relationer. Många som kommer till centret är svårt utsatta för trauman och behöver vila mycket under en inledande period.

Lilia berättar att den största framgångsfaktorn för att rehabiliteras ifrån den typen av övergrepp som behandlas i centret är hur hemmiljön ser ut för personen som återvänder. Om det finns en familj som erbjuder stöttning ökar möjligheterna för att återvända till ett normalt liv. Flera av centrets boende har haft svåra hemmiljöer, med bl.a. missbruk, fattigdom, övergrepp, vilket gjort att de efter vistelse på centret har tvingats återvända till en destruktiv livsstil i människohandel.

Efter att vi sett oss omkring i lokalerna och vårt besök är över känner vi oss omtumlade. Vår resa går mot sitt slut och vi har verkligen blivit fullmatade med information och intryck. Alla personliga berättelser som inte får utrymme i den här reserapporten är naturligtvis väldigt engagerande. Vi reser tillbaka till hotellet för att packa väskorna inför tisdagens hemresa.

Tisdag 8/10 2013
Tisdag blir det ett utvärdererande samtal i resegruppen samt hastigt besök på Chisinaus marknad där vi tar del av en hektisk marknadsstämning och köper matsäck till resan. Vi tar avsked av våra ciceroner och beger oss till flygplatsen. Hemresan ger tillfälle att bearbeta de många intrycken. Vi enas om att snarast göra iordning ett bildspel och inbjuda alla intresserade för att få till en engagerande upptakt för församlingens kommande insamlingsprojekt till Moldavien. Vi känner oss laddade och påfyllda av energi inför detta viktiga uppdrag och hoppas att vi blir många som delar på glädjen i att hjälpa andra!

I skrivandets stund är bildspelet under produktion, Vår förhoppning är att kunna visa den på En dag för Moldavien, söndag 9/2 i Mathiasgården. Varmt välkommen

Ninna Birkoff och Jemima Bentham

Ninna Birkoff
präst och samordnare
för internationella gruppen
Tfn: 08-511 862 42

Projektinformation från Svenska kyrkan
Projektnummer: P76
Land: Moldavien
Tema: Mänskliga rättigheter

För att ge till det här projektet,
märk gåvan med P76.
Plusgiro 90 01 22-3
eller bankgiro 900-1223.

Vallentuna församling | Kyrkvägen 4 | 186 30 Vallentuna | 08-511 862 00 | vallentuna.forsamling@svenskakyrkan.se

Interna dokument
Vallentuna församling
Kyrkvägen 4, 186 30 Vallentuna
08-511 862 00
vallentuna.forsamling@svenskakyrkan.se

Interna dokument